Inledning
Nästan två veckor, närmare bestämt 12 dygn, befann vi oss på resande fot med målsättning att prestera bra, trivas och möta nya kulturer.
Trots att truppen inte bestod av fler aktiva än fem gevärsskyttar och två pistolskyttar var skillnaderna på våra nivåer och erfarenheter stora.
Vissa utav oss såg Ankara och skjutbanorna för andra, och i vissa fall till och med för tredje gången, medan andra för första gången deltog på ett militärt världsmästerskap.
Var och en bär således sin egen känsla av att uppnått sina mål eller inte.
Framgångar på ett VM värderas inte bara i resultat, utan framför allt i hur de aktiva utfört sina matcher och hur duktiga de varit i förhållande till sin egen nivå, erfarenhet och tidigare resultat.
Utöver de prestationsinriktade målen värderas också glädjen, sammanhållningen och utbytena med övriga nationer högt.

Ankara
På grund av fullbokade flyg landade vi i ett, på natten, 29*c varmt Turkiet två dagar före officiell ankomstdag.
Detta gav oss möjlighet till lugn och harmonisk sightseeing, shopping och acklimatisering i den närmre 6 miljoner stora staden.
Trots denna tidiga ankomst togs vi emot av vår följeofficer , och lyckades förhandla oss till ett boende på logementen redan före övriga nationers ankomst.
Till allas stora förfäran gavs stränga order om att shorts icke fick bäras i varken matsalen eller på det militära området.
Kontentan av denna svåracceptabla order var att samtliga svenskar gång efter gång gjorde halt för ombyte 30 meter utanför vakten.

Turkish Military Academy, en skola för närmre 4000 kadetter inom ”the landforcers”, och på vilken vi bodde, åt och umgicks, spred sig över ett ofattbart stort område.
Det var en imponerande, och näst intill något skrämmande, syn att se alla de stora monument och statyer som även på senare tid byggts för att hylla enskilda ur den turkiska försvarsmakten.
Funderingar kring hur stor makt och inflytande det turkiska försvaret har i det civila politiska styret bar vi alla, och vi var enade om att ytterligare förändringar i den militära organisationen krävs för ett EU medlemskap.

Efter att ha varit både i ”den gamla stan” och i de mera moderna delarna av Ankara framgick klasskillnaderna tydligt.
På många håll fanns ingen direkt skillnad från vår västerländska levnadsstandard, men bakom kulisserna såg utvecklingen ut att stå stilla.

Skytte och militär femkamp
Militära VM i skytte och EM i militär femkamp skulle utkämpas på samma tid och på samma plats, varför vi delade logement, matsal och CISM Club med dessa atleter.
Över lag ansågs detta samarbete som positivt och utvecklande genom att många erfarenheter gällande tävlingsarrangemang byttes, men också i den bemärkelsen att två helt olika idrotter möttes.
Uppenbart var att femkamparna kan bli bättre på skytte och att skyttarna kan träna sig till en bättre fysik.

Både invignings-, och avslutningsceremonin gav oss tillfälle att stoltsera med vår taktkänsla under in-, och utmarscherna.
Vår fanbärare, Mikael Olofsson, samt Magnus Borg var, enligt undertecknads bedömning, skickligast på att föra fram den svenska truppen, vilken trots det mindre antalet aktiva än vanligt krävde samarbete mellan samtliga vapenslag.

Banketten avslutades med en hejdundrande utomhusmiddag inne på Turkish Military Academy.
God mat och vad som helst man behagade att dricka därtill.
Givetvis dans, turkisk dans om man så önskade, och diverse diskussioner med andra länders aktiva, ledare, Chief of mission´s eller Generaler.
Här försvann bitterheten över misslyckade matcher, eller frustrationen över närheten till medaljen.
Här försvann kulturskillnaderna.
Här försvann till och med de språkliga skillnaderna, och här byttes erfarenheterna och adresserna.
Här försvann tankarna på morgondagens flygresa…