Rapport från en domarkurs!
Under helgen 2 - 4 November genomfördes en internationell domarkurs med målet B-licens på Ouality Hotel Arlanda stad. Arrangemangsansvarig var det svenska sportskytteförbundet med Kerstin Bodin i spetsen. Kursen genomfördes i grenarna pistol, gevär och lerduvor.
Vän av någon form av ordning undrar ju givetvis hur det kommer sig att just jag hamnade på denna ”utbildning”. Förklaringen är enkel, Ingemar lurade mig och god hjälp hade han av mitt dåliga omdöme vid sådana här tillfällen. Jag insåg försent vad jag igentligen svarat ja till !!!!!!!!! Som om detta inte var nog så hade han lyckats övertala några utländska vänner också, vilka de var ser ni längre ned i texten. Det totala deltagarantalet var 8 st på gevär, 13 på pistol samt 6 st inom lerduvor från totalt 7 nationer.
Inom ”pistolgänget” återfanns det ett par kända ansikten från det militära skyttet, dessa var Marko Leppä från Finland samt Roland van den Akker från Holland. På gevärskursen hittade vi tre stycken killar från Bodens garnison, det bådar gott inför nästa års CISM i Boden. Grattis gevärsskyttar nu har Ni minst en godkänd domare att ta till framöver.
Genomförandet var inte direkt vad vi förväntade oss, när man hör ordet kurs så trodde vi att det skulle komma att genomföras någon form av utbildning under tiden. Ingemar och jag är själva mycket tveksamma till om det igentligen genomfördes någon som helst utbildning. Undantaget skall i såfall vara när den svenske läraren Jimmy Persson genomförde ett utbildande pass på de olika formulären för incidenter samt för funktioneringsfel.
Däremot så utsattes vi för en nästan oändlig räcka av olika frågeformulär med allt från 12 till 60 frågor. Dessa skulle genomföras under som vi upplevde en tidspress som inte kändes tillfredställande. Kursen startade redan någon vecka i förväg med en hemuppgift på 60 frågor. Vi som elever trodde och förutsatte att detta var ett enkelt sätt för instruktörerna att lära oss hitta i reglementena. Ack vad vi bedrog oss. Förvåningen var nästan total lite senare när det dessutom inte genomfördes i princip någon genomgång av dessa frågor och självfallet inte heller någon form av utvärdering. Hade man fel så hade man ”förmånen” att få ta med sig dessa fel hela resan utan att igentligen förstå det. Detta kunde ju självfallet också innebära att man gjorde samma fel flera gånger eftersom en del frågor kom igen flera gånger på dessa tester. Det genomfördes också en information om hur ISSF är uppbyggt samt hur verksamheten bedrivs. Även här förekom det viss utbildning på övriga annex i reglementsboken. Doping berördes också, bland annat med hjälp av en filmfil i en bärbar dator som givetvis saknade högalarfunktion, ja i alla fall som vi ”gubbar” med inbyggda hörselskador uppfattade.
Pedagogik?
Sammanfattningsvis måste vi nog påstå att utbildningsupplägget måtte ha en enorm utvecklingspotential vid nästa kurstillfälle. Även den rent pedagogiska har en del övrigt att önska, eller det vore bra att undvika lärarsvar på frågor typ ”det står i boken”. Man behöver inte vara raketforskare för att fatta det till och med jag begriper det. Dessa kritiska rader framför vi trots att både Ingemar och jag klarade ”kursens” krav på 85 % rätt av frågorna. Det fanns några kamrater som ”torskade” tyvärr. Vi landade på ca 93 % var, det skiljde bara tiondelar.
Jag som sann logistiker måste dock tillstå att boende och mat var bra stunder i denna tunga grå värld av regelpunkter och mystiska lärarsvar. Ett utbildningspass slår i och för sig det mesta denna helg (var ju i och för sig inte så svårt), vad det var? Jo det var vår finske väns genomgång av varm och kall ånga i bastuns underbara värld. Blir ni nyfikna nu så kolla med Ingemar eller mig. Men kom ihåg… utbildning kostar!
Vid tangentbordet satt Lasse ivrigt påhejad av Ingemar.
|