[Skriv ut]

”FRAMRYCKNINGEN MOT TIDIGARE FOSTERLANDSHÄRAD”

ELLER
EN MÄSTERSKAPSDEBUTANTS INTRYCK FRÅN MNM 2003
JÄGERSPRIS DANMARK

Kl 04:30 på började en något sliten Lt ur Marinen sin frr mot Strängnäs för att tillskansa sig ett fordon för att agera lite taxi till de södra delarna av den skandinaviska halvön. Samtidigt började övriga delar av den svenska hären vakna till liv lite var stans såsom Boden, Hasslö, Stenstorp, Vinslöv och Kristinehamn för att i bussar, bilar och flyg börja ta sig mot Danmark och den hägrande tilldragelsen MNM 2003 i det lilla pittoreska samhället Jägerspris på nordvästra Själland. Bussen jag själv framförde skulle plocka upp Micke Olofsson i Karlshamn för att dra vidare till Vinslöv för att hämta ”veteranen” i laget (Proos).

Då vi därefter drog vidare mot Kastrup väntade det första överraskningsmomentet…
På flygplatsen anslöt Åke S samt en hord krypskyttar med långa och stora väskor som lättsamt stuvades in i av kronan tillhandahållna minibussar. Samtidigt uppenbarar sig två knektar ur den Danska Armén med lika antal bussar för att hämta de våra…… reseavdelningar i all ära men våra värdar hade ju bara läst att det kommer folk med flyg dom måste vi nog hämta…
Trots att det var utklarat att vi löste detta själva. Då slogs vi dock av en snilleblixt, dessa killar hittar ju till Jägerspris hur lätt som helst bara att hänga på…..Trodde vi ja! Tre timmar och 55 km extraväg senare var vi på plats då tidigare nämnda knekt knappt hittade till sitt eget kylskåp..
Efter ett antal halvsnurriga turer till och från flygplatsen var det så dags för invigning.
Här bevittnades hur en misstänkt förfriskad Dansk Kapten genomförde helomvändning med stödben för att inte välta samt hur tidigare nämnd navigatör (han med kylskåpet) försökte hissa den Svenska fanan som inte ville veckla ut sig ordentligt.

När denna korta ceremoni var avklarad så vidtog ståpartyt som var av modell grillning. Säga vad man vill men mat kan Danskarna vilket höll i sig resten av veckan.

Tisdagen började för vår del med träning grovpistol. Redan här kunde man konstatera att både Norrmän och Finnar skulle bli farliga samt att Åke verkade vara i bra form. Billy hittade rätt med en gång och blev placerad i dam hallen…..

Lunch på banan och sedan var det dags för grov matchen. Prec gick i hamn med en medel nivå med Åke som topp för oss på 289. På snabben visade Åke hur en slipsten skall dras med 296 med en 47;a!! 585 och nytt Sverigeårsbästa Grattis Åke till en välförtjänt bronsmedalj. Tvåa i laget var undertecknad på nytt pers 568. Laget drog ihop 2280 vilket är 570 i snitt enligt HSB (Hansombestämmer, Lasse C) var det bästa på länge. Trots detta är vi en bit efter dom stora elefanterna….. och vi hamnade på 4:e plats. Pål Hembre vann på fina 587 med Hokkanen en pinne (finsk pinne) efter. Övriga resultat kan ses på bifogad resultat lista. Damerna som från början var att lag men senare blev en Mia gjorde en strong insats och kammade hem ett brons även här på 556 vilket hon nog var rätt höjd med även om man känner att man har ännu mer att ge. På kvällen var det rundtur på det lokala slottet med en dansk guide på danska! Finnarna och Lasse L gick efter introt mumlandes något om banlysta språk, grötfrukost kvar i munnen mm mm. För oss som klarade språket lite bättre var det dock en trevlig liten tur.


Onsdagen skulle innehålla snabbträning, snabbmatch samt fältträning moa en himla massa skott! Träningen gick fint och alla verkade tända på uppgiften. Men när väl matchen kom igång så knöt det sig nog för alla lite till mans. Åke bäst på 567 och Ingemar näst bäste svensk med 562. Laget stannade på 2238 och var en rätt bra bit efter de andra och åter en 4:e plats…. Som HSB så riktigt påpekade är snabben 50% av skyttet så vi måste bli bättre. Här krävs träning om vi skall kunna rå på våra grannar som ligger på resultat i världsklass. Segrade gjorde Petter Brattli på goda 586. Även här vann Norge laget med finnarna på andra plats.

Damerna var lite för vassa för Mia denna gång och det blev en 5:e plats med 539p. Här vann en Dansk Flyespecialist på 555.

På kvällen diskuterades det taktik inför fältskjutningen och vi var nog lite till mans hoppfulla inför vad som komma skulle. Med en landslagsman och en som fyllde på SM skulle detta kunna bli riktigt bra. Då poängberäkningen var för oss oinvigda något lurig, två poäng/träff och 3 för figur var vi överens om att skjuta säkert utan att chansa allt för mycket då vi förväntade oss rätt så långa håll och små figurer.

Torsdagen grydde och här skulle det skjutas hål i figurer, vilket finnarna visat att man kunde dagen före på träningen då man hade skjutit ca 50 skott/fig. och sen get f-n i och klistra när vi kom dit. Lundmark var först ut och slogs av att Danskar har gott om plats på skjutfälten särskilt i längdled det var lixom rätt långa håll lite här och var. Detta noterade även vi som kom efter och detta kombinerat med mygg och småfigurer samt ett och annat hjärnsläpp resulterade i att vi lite till mans nyttjade området bredvid figurerna då vi placerade träffarna i terrängen. Men visst lite hål blev det i tavlorna också. Vann gjorde efter särskjutning Pål med 186 följd av Rässenen. Bäste svensk blev Lundmark trots att han säkert fortfarande vidhåller att två stationer inte var skjutbara pga. allt för små figurer på allt för långt håll. Laget tog här klivet upp på pallen och tog ett välförtjänt brons. Efter denna vandring i det gröna vidtog prisutdelning samt bankett och här påmindes deltagarna om att man bör ha med sin uniform på dylika tillställningar annars kommer man att få minnas detta resten av sin karriär vilket en viss Pål från Norge nu vet. Banketten var som banketter brukar uppsluppen trevlig med god mat och gott sällskap. Många sanningar sades och en och annan erfarenhet drogs men när allt kom omkring (framåt fyra rycket) var vi alla rätt nöjda med veckan som varit oavsett vapen och nation.

Slutligen kan sägas att det livligt diskuterades hur vi i närtid skall verka fram ett gångbart uttagningssystem som innefattar både snabb och grov samt hur vi lägger upp satsningen inför MVM i Turkiet nästa år. Man behöver inte vara matte snille för att inse att det kommer att behöva tävlas tidigt nästa år då laget skall anmälas till protokollet i april. Matten är också rätt enkel då vi tittar på resultaten som behöver förbättras avsevärt om vi vill vara med och slåss om medaljerna vid kommande mästerskap.

Utifrån en mästerskaps debutants synvinkel var detta en mycket givande resa och den gav blodad tand. Jag, och fler med mig hoppas nu att vi lite till mans kommer att försöka få med fler i vårt gäng, kanske få igång sådana som tagit en paus och sporra varandra inför kommande drabbningar då vi ev., skola försöka oss på att inta andra grannländer såsom Norge där nästa års drabbning verkar stå.

Ett stort tack till övriga i truppen, och ett särskilt tack till Lasse och Matti som ledde oss med fast hand.
Vi hörs

Mattias Thomsson